rlarsson

Jobbdag

Hej på er! Har precis krupit ned under täcket tillsammans med Milo efter en jobbkväll. Har jobbat mellan 12-21 och det känns i benen vill jag lova, golvet på jobbet är så hårt så det är ingen personal som går därifrån utan ömma ben & fötter efter en dag där... så himla träligt. Ska jag vara ärlig hatar jag detta kvällspass, just för att jag är på en avdelning som är SÅ lugn och det är sällan man behöver göra någonting utöver det vanliga & därav är det väldigt mycket "dötid" så att säga. Och just detta kvällspass går så otroligt segt i jämförelse med om man jobbar 07-16. 
Inte så att jag klagar över att det är lugnt på avdelningen då det mer eller mindre också betyder att de boende har det bra & mår bra (trots omständigheterna). Imorgon väntar ännu ett sådant pass, vilket iallafall betyder att jag får lite sovmorgon! Enda positiva. 

Godnatt på er! Hoppas ni haft en bra onsdag! 

Min student i bilder

Dagen började med att vi var och åt den berömda "champangefrukosten" hos en av klasskompisarna kl 07 på morgonen. Var super mysigt och alla var på otroligt bra humör, vi skrattade, delade ut "Klassens..." till alla & våra kära mentorer kom också på besök där de fick presenter från oss. 

Jag blev tilldelad "Klassens... on fleek", med motiveringen "Det är inte bara ditt vackra yttre som strålar, utan även sättet du uttrycker dina åsikter kommer ge dig stålar".

Fotograferingen

Och här sprang vi ut och det var också sista gången vi satt våra fötter på denna skola i syfte att plugga. 

Denna dag är hittills den absolut bästa & mest roliga dag jag upplevt. Aldrig haft så kul, dansat och skrattat så mycket som jag gjorde under denna dag. Saknar varenda liten sekund av denna dag & skulle jag kunna hade jag gjort om den tusen gånger om. Älskade, fina klass. Känns otroligt konstigt att jag nu till hösten inte längre kommer ha en trygg plats att gå till 5/7 dagar i veckan. 
Jag gick ur gymnasiet med betyg som jag i inte trodde jag kunde få, men jäklar vad jag kämpade för dom och därav förtjänar jag dom också. Gymnasiet har helt klart varit den absolut bästa, men också värsta tid under mina 19 år. Känslan är så obeskrivlig. 

Under dessa tre år har jag träffat vänner som jag kommer ha vid min sida hela livet (förhoppningsvis), jag har träffat så himla mycket betydelsefulla person och jag har sist men inte minst skaffat mig otroliga minnen. Över en månad sedan vi sprang ut genom dörrarna & skildes åt. En klass som både hatat & älskat, 3 år och jag har aldrig upplevt så mycket drama som under dessa år. Men vad var det vi sa, "vi behövde inte gå estet för att uppleva drama". 

Fyfan vad vi är bra. 

SÅ längesedan igen!

Hejjj på er!! Nu är det sommar, hur längesedan var det jag uppdaterade här egentligen?? April tror jag, 3 månader sedan? Gud. 
Tänkte bara slänga in ett inlägg då jag har för en gångs skull har tid. Vad har hänt under dessa månader då? Jo, jag har gått och blivit sambo med min kära, tagit studenten, varit på midsommarfirande och börjat jobba. Hur står livet till för er då? Jag jobbar nästintill varje dag... har någon dag i veckan där jag är ledig. Men annars jobbar jag på samma ställe som förra året, det vill säga ett särskilt boende (äldreboende), där jag just nu vikarierar för en ordinarie som jobbar heltid & därav jobbar jag väldigt mycket & är otroligt trött nästintill hela tiden. 

2 bilder från min student 

 

Utöver jobbet känns det inte som att jag gör annat än att greja hemma (känner mig som en hemmafru många gånger), vilket jag inte är van vid då jag aldrig tidigare bott hemifrån. Men känns samtidigt otroligt skönt att ha sitt eget & önskar att jag hade mer ork till att alltid kunna städa och ha det fint... men det är tufft att jobba nu i början och på mina lediga dagar tar det ju emot att fixa här hemma då jag bara vill ta det lugnt, sova ut och göra någonting jag VILL göra. 

2 selfies från häromveckan 


Jag vill så gärna göra någonting kul denna sommar, men tyvärr har jag och mina vänner haft otur detta år (igen) och vi jobbar om varandra STÄNDIGT och hinner knappt ses alls längre. Likaså är det mycket med Robban, då han endast jobbar 7-16 (om han inte far iväg på ännu ett jobb efteråt), medan jag ibland jobbar likaså, men har otroligt många 12-21 pass på schemat tyvärr. Så knappt så att jag hinner se honom heller & då bor vi ändå tillsammans(?). 

Nu har jag skrivit nog om jobb! Men vad tror ni om att jag (för säkert 1000 gången) säger att jag ska ta tag i detta med bloggen igen? Förmodligen kommer ni ju inte tro det fören jag bevisar det. Men jag ska verkligen försöka!!! Ni ska jag kila ut och gå en sväng med milo tror jag. Sedan är det inte mycket kvar av dagen. 

Saknar förövrigt bruttan i mitten som lämnat mig för Skåne. 

 

Ta tillfället i akt och yttra era rasistiska åsikter

Jag är så arg och så jäkla trött på att människor i detta landet tar alla chanser dem finner till att yttra sina rasistiska åsikter. Det är ingen nyhet för någon att vårt land, vår huvudstad igår blev drabbad av ett terrorattentat. Det är hemskt, det är förjävligt och det som inte fick hända skedde. Jag var för bara några dagar sedan i Stockholm, en stad jag aldrig befinner mig i. Det känns så nära inpå och alla mina tankar går till alla drabbade och deras nära och kära. Aldrig får detta hända igen. 

Idag har jag fått läsa kommentarer, artiklar, inlägg på diverse sociala medier och trådar i olika facebook-grupper där folk beklagar, visar stöd och vittnen som berättar sin sida av händelsen. Jag har också läst och sett människor yttra sina åsikter gällande denna fruktansvärda människa som utförde detta terrordåd. Däremot gör det mig så fruktansvärt förbannad att en del (alldeles för många) tar tillfället i akt att spy galla och yttra sina rasistiska åsikter. Jag har läst kommentarer i diverse kommentarsfält där människor skriver att detta var väntat, bara en tidsfråga och att vi som land får skylla oss själva när vi valt att ta in "DEM"? Vilka dem? Så vitt jag vet är det EN person som utförde detta, det finns inga dem. Detta har ingenting med att vi är ett land som låter våra medmänniskor, trots ursprung få komma hit, i mångas fall på grund av att de flytt från krig. Att denna människan utförde detta har ingenting med hans ursprung att göra, jag menar... ni har väl inte glömt terrorattacken i Trollhättan 2015? Killen som utförde det var svensk. Detta kommer säkerligen klia i folks ögon att läsa, om nu så är att någon läsare är en av dessa människor som tar terrordådet i Stockholm som ett tillfälle att smutskasta alla som ursprungligen inte kommer från Sverige. 

Idag läste jag på facebook om Hasse, som gav ut frukt till poliser för att visa stöd och tacksamhet för deras hårda arbete under gårdagen. Hasse har ett utländskt utseende. Men hur går det ihop? En person med utländskt utseende och/eller ursprung kan ju inte göra en god gärning? Visst? Jo förstår ni. När vissa människor då ser detta och inte riktigt vet vad de ska klaga på, då går man på hans namn. Förstår ni hur sjukt detta är? Då skriver man om att denna man inte ser ut som en Hasse. Förstår ni vad jag menar med att dessa människor verkligen tar ALLA tillfällen att slänga in en rasistisk kommentar? 

Jag vill inte se fler statusar på Facebook gällande att Sverigedemokraterna bör bli valda i nästa val, jag vill inte se mer gällande att om Sverigedemokraterna hade haft socialdemokraternas plats i dagsläget hade detta aldrig hänt. Jag vet att det är så många som röstar och kommer att rösta på just SD i nästa val på grund av olika anledningar och jag vet också att det är så många av dessa människor som inte ser följderna, som inte ser konsekvenserna av SD som ledande parti för vårt land. Många tänker säkert att det kommer gynna oss på så sätt att de som kommit hit, för att sedan inte visa respekt och som beter sig vidrigt, kommer försvinna härifrån. Ja absolut, det är sant! Men resterande som kommit hit, som inte gör en fluga förnär? Som inte gjort något fel? Varför ska dessa människor bli drabbade för att det finns människor från ALLA världens länder, som missköter och som rent ut sagt inte ens förtjänar smutsen under någons skor? Jag menar... som tidigare nämnt, inte så att svenskar är ett undantag. 

LÄR ER! Problemet sitter inte i ursprunget, utan i människan. Sist men inte minst vill jag skänka ännu en tanke till alla drabbade. 

Bildresultat för stockholm

För vi ska bli sambos!

Hej på er fina, hur mår ni? Som vanligt är jag frånvarande från bloggandet. Vill så gärna bli bättre då det ändå är någonting jag alltid saknar & dessutom tycker är väldigt kul! Hur finner ni motivationen ni som ständigt bloggar? Hoppas jag finner tiden och motivationen snart igen, men tycker det blir så lång tråkigt när jag inte har ett särskilt händelserikt liv. 

Jag mår förövrigt, i detta nu, helt fantastiskt! Vet ni vad? Jag och Robban ska bli sambos... och jag är SÅ lycklig. Han kommer flytta till Kristinehamn, som är min hemstad, där han köpt en lägenhet. Den 12 maj kommer vi få nycklarna till lägenheten. Därefter ska vi fixa till en hel del till att börja med, sedan kommer det själv klart finnas mer att göra, däremot har vi ju (tyvärr) inte ekonomi till att göra allt i samma veva. Utan vi får helt enkelt ta lite allt eftersom! Men kommer bli så skönt att ha honom nära mig jämt. Känns verkligen som att det börjar gå mot ljusare tider nu. 

Gymnasiearbetet är inlämnat, på tisdag ska samhällslinjen, samt Ek3 åka till Stockholm tillsammans, på fredag fyller jag 19(!!), nästa vecka går vi på påsklov, samt att jag och tjejerna ska iväg på 50-dagars studentfest. Därefter är det inte lång tid kvar tills vi får nycklarna till lägenheten, så att vi kan börja göra iordning och så småningom flytta in... sen är det STUDENTEN! Förstår ni vad mycket jag har att se fram emot? Själv klart kommer till tråkigheter, så som nationella prov och slutuppgifter som ska in, emellan. Men sånt är livet och jag kommer göra det bästa av situationen. För just i detta nu, känns allt så himla bra. Just nu är livet bra. Kram på er!! 

Förresten, hade ni tyckt att det skulle vara kul om jag bloggar (när tiden är inne) om lägenheten. Före & efterbilder, processen osv? Vet själv att jag tycker att sånt är kul nämligen! 

"Men ryck upp dig, jag har också varit ungdom"

Varför ska det vara så svårt att ta in det ungdomar idag säger? Varför ska det var så svårt att lyssna? 
"Jag har också varit ungdom en gång och jag vet att det är en tuff period, men vi ska ju inte överdriva. Ryck upp dig", säger de med ett flin. Det är ingen nyhet för oss ungdomar att just du som säger detta, en gång också varit ungdom. Det kommer inte heller som en chock när du säger att vi ska rycka upp oss, att vi överdriver, eller att du inte heller vill höra det vi har att säga. Jag kan inte säga hur det var att vara ungdom för 30-60 år sedan och tänker inte heller förminska ert sätt att se det som en tuff period - därför har inte du heller någon rätt att förminska mitt. Jag kan bara tala för mig själv, för jag lever i just detta nu, som en ungdom, i dagens samhälle. Jag vet också att jag inte är ensam om att tycka att just detta stadiet i livet är en tuff period.

Jag går just nu den sista terminen på gymnasiet och jag har mycket framför mig. Många obesvarade frågor som jag mer än gärna hade velat haft svar på redan nu. Vart ska jag ta vägen efter att studenten varit? Ett sabbatsår är ett självklart val för min del, men sen då? Kommer jag ha ett jobb under tiden? Hur lyckas som bäst? Hur ska JAG vara som bäst, inte bara för mig själv, utan för alla andra? Sedan kommer pressen från alla olika håll, skolan, arbetslivet, vänner, sociala medier, kärlek, familj och ja, listan kan göras lång. Jag räcker helt enkelt inte till. 
Denna press vet jag att jag inte är ensam om att ha på mig, förmodligen alla i min ålder vet av sig denna press just i detta nu. Om inte annat, lucky you - jag är avundsjuk.

Hur ska jag komma som längst, hur ska jag lyckas bäst och den stora frågan, VAD ska jag satsa på? Jag vet inte. Jag vill precis som alla andra komma långt i livet och känna mig stolt över mig själv och vad jag åstadkommit. Men hur ska jag lyckas när jag har ett psyke som för tillfället är som bort blåst. Att mitt mående påverkar alla mina nära och kära och till och människor som jag tyvärr inte står så nära längre, är tragiskt. Och då är vi tillbaka till alla dessa obesvarade frågor, hur ska jag vara som bäst för alla andra? Denna press som man idag som ungdom har på sig, har i mitt fall bland annat gjort att jag förlorat människor som jag för bara ett år sedan, kallade för mina bästa vänner. Denna press har i mitt fall också gjort att jag haft många sömnlösa nätter fyllda med tårar och ångest, många panikattacker och många tvivel på om jag verkligen kommer att klara mig. 

Jag vill inte höra från vuxna att jag ska rycka upp mig, jag vill inte heller höra att ni också levt i detta. Jag vill att ni lyssnar när jag säger att jag inte mår bra. Jag vill också att ni ska förstå att ungdomar idag inte endast har EN bakomliggande faktor till sin psykiska ohälsa, jag vill också att ni tänker en extra gång innan ni ifrågasätter och pressar ungdomar ännu mer. För oavsett om det såg likadant ut när ni var ungdomar, så är det vi som lever i det just i detta nu. 

20:58

Kollar på Janni Delérs videos och drömmer mig bort till paradiset där man kan ta fina bilder och bara må bra! Hur härligt? 
Tröstar mig med att kolla på kläder som jag mer än gärna hade shoppat också, men tyvärr är man ju student och därav får man endast titta. Haha. Längtar tills jag tagit studenten, jobbar och får en ekonomi som duger för att köpa kläder och inte längre bo hemma. Men längta får jag tyvärr göra några månader till...

Snickerskakor

Idag testade Robban och jag att göra hemmagjorda snickerskakor! De vart verkligen såå goda! Tipstips!! Tänkte att jag lägger upp receptet om någon annan skulle vilja testa! 

350 gram jordnötssmör 
1 dl strösocker 
2 dl ljus sirap 
(Blanda dessa ingredienser i en kastrull och värm upp så att de nästan kokar, började dock aldrig koka för oss, men blev jätte varmt och smeten vart väldigt lös och lättblandad)

10 dl cornflakesflingor
(Krossa flingorna, inte så att de blir finmalt, utan att flingorna endast blir lätt krossade)

1 dl kokos
(Blanda ihop de krossade cornflakesen med kokosen och rör sedan försiktigt ned i kastrullen med jordnötssmör, sirap och socker. Häll sedan upp smeten i en form med bakplåtspapper, en som inte är större än 20x30 cm. Vi valde dock att ta en mindre form för att få kakorna lite mer kompakta och högre) 

300 gram choklad 
(Smält sedan chokladen och bred ut den över smeten. Vi valde att ta Marabous vanliga mjölkchoklad, men tror det kvittar! Låt den sedan stå i kylen för att stelna helt innan den skärs upp) 

Sedan är den inte svårare än så! Kan verkligen rekommendera. SÅÅ gott verkligen, men otroligt sött och mäktigt, så skär inte allt för stora bitar!